hoppet är det sista som lämnar en
sägs det

för mig är alltid drömmarna
något av de första

ser hur andra
ser möjligheter
tror på sina drömmar
formar om dem till mål
och på något sätt når de fram

hur gör de?
kan någon lära mig?

för mig har allting alltid
varit en bonus

har drömt om
att klara mig
andas lättare
att allt som är bra nu ska bestå
att inget ska bli sämre

hur drömmer man längre än så?
hur får man sin tro?

visst finns det något bortom
det som är
nu
små glimtar av en framtid
som skulle kunna finnas

ett hopp, kanske
men att kalla det drömmar?
nej, det är för fragmentariskt
för höljt i tvivel och rädsla
att misslyckas