Liknelser från när och fjärran
plockas fram och rättas till,
när om själen, tron och Herran
vi så gärna tala vill.

Bilder ifrån hav och himmel,
rymd och eld och luft och jord
trängs i metaforers vimmel
och bland svåruttydda ord.

Krystade analogier
och symbolers dubbla språk
skapar skilda teorier
liksom teologiskt bråk.

Orden om gudomligheten
och om andlighetens rum
må man svälja med förtreten,
att de saknar vanligt hum.

Konsten kan dock stundom snudda
vid det inget annat kan.
Bild och ton och dikt kan nudda
själen ini människan.