Parken låg lite avsides av Londons lugnare områden
inringad av stadiga hus ifrån sekelskiftet varav ett
gammalt hotell som skymde parken ifrån solskenet.

Hade hyrt ett rum med utblick över parken enkom
för att studera denna och som nattmänniska var det
perfekt timing.

Vad som kunde utspelas i denna park betyder att
den inte var som andra parker utan var lite ödsligt
bortglömd där naturen tagit över och sköter sig själv
efter att kommunen dragit in på underhållet av den.

Som känt av att Londonborna är känsliga för insyn
i bevarandet av sin integritet och dag som natt har
fördragna gardiner i sina hem bröt jag mot regeln
i mitt hotellrum för att istället ständigt äga uppsikt
över parken.

Efter en månad var mina observationer av parken
klar där jag bara kunde konstatera att denna park
var den enda i London som var naturligt levande
trots bristen på solsken.

Parken brukade röra sig om nätterna och ut gå
på gatorna för ibland var parken borta när man
tittade ut genom hotellrumsfönstret,för parken
var ingen annan än jag själv.


-