Sovdags

Inser, som i en ögonblicklig satori,
att björktrasten (Turdus pilaris)
bor precis bakom väggen vid fotändan,
några ynka decimeter från mina fotsulor,
där snedtaket når takfoten,
på taket av en holk som Anna monterat upp,
och där trasten placerat sitt bo,
vari ungarna snart är flygga

Jag ligger tyst, tystare än tyst,
i vetskapen
om den så ytterligt skygga & vaksamma trasthonan
och hennes ungar, högst upp på väggen,
så tätt intill mina fötter att det nästan kittlar,
- för fast att de inte kan höra mig
genom väggens isolering,
känns min brådstörtade insikt om dem
som ett intrång,
ett förräderi mot tingens ordning,
ett plumpt översitteri från en art mot en annan;
mot en trasthona som tar till vingarna
på trettio meters avstånd, om vi kommer gående

Och i andlöshet blir jag överrumplad
av trastens perspektiv uppe på väggen,
i boet på holkens tak
i sin tredimensionalitet,
vari hon kastar sig ut i luftrummet efter föda
till sin kull;
denna svindlande självklarhet ut över trädgården,
in bland träden, genom trädkronor & bladverk
i trenne rörelsers kombinerade underbarhet

Det finns många världar i världen;
nu ilar trastens i mina extremiteter,
där jag ligger nästan flygg