en underbar död breder ut sig utanför fönstret
som i en spindels sekret är jag förbunden
med det otänkbara
jag tror att det finns spindlar inuti svettpärlorna 
på insidan av en kvinnas lår
hon älskar när spindlar faller ljudlöst
från sixtinska kapellets underbara tak
det luktar murket trä och bensin
i det kvava källarutrymmets
skuggvita kammare
jag tror att Caravaggio
har lämnat disk
efter sig
Caravaggios tunga
efterlyser sommarens
förvildade djur
som ur
en svartvit film
där människorna inte har ansikten
de har parasiter i munhålan 
som förskönar tingens anestesi
istället för att tala om deras inre sanning
det finns gränser för
hur mycket masturbation
dessa sidor tål