Jag trodde att jag låst smärtan ute
Att du var själva mörkret
Jag har bytt portkod,
kastat dina äckliga saker , hatat dig
T.o.m pratat med polisen om dig
Allt i rätt syfte,
sa den snälla kvinnan på stationen

I gatlyktans sken anar jag mitt ansikte
Där är också ditt
Jag förstår att besöksförbud borde utfärdats
för länge sen
Långt innan dina händer tog min röst
Att jag aldrig kommer undan
Att jag aldrig borde mött mig
Eller dig

Jag är så öppen för all möjlig skit (nu)
För alla svarta fält i rymden
och tydligen för dig
Så rädd att bli tom
Tänker för mycket