jag har ett rum med en dörr
på dörren finns en skylt
det står ensamheten på skylten

vägen dit
passerar rätt genom gemenskapen
dörren är min bakdörr
till det som var förr
jag förvarar det i rummet
som heter ensamheten

känslorna av att ha ett rum med ett namn
en vilande hamn
är motstridiga
det är bra och så
att ha en plats dit jag kan gå
när orken tryter
och jag behöver förstå
vad som står på
där jag kan leta efter svar
i det gamla som finns kvar

men min önskan är
att det inte känns så hemligt