Det finns något jag velat berätta för dig. Något som jag med motstånd kommer erkänna för dig nu. Därför behöver du läsa detta snabbt innan jag hinner ångra mig. Det känns ibland som om jag kommer explodera av allt jag håller osagt. Så grattis på födelsedagen, här kommer en text som är nästan lika lång som din favoritbok.

Jag längtar efter dina andetag och sammanflätade fingrar. Efter viskande in i djupsömn. Du gör dig oväntat påmind i mina textilier och en flaska Cotes du Rhône. Jag vill komma dig närmre, in i varenda por. Låta mina fingrar vandra över hela din kropp och smaka på dina läppar i regnet. Vill ha dina händer på ställen jag vet att du aldrig skulle placera dem på. Din kärlek är ren och dina hjärtslag tydliga. Vill andas emot din hals och få din kropp att pirra. Jag vill sluta kolla på dina läppar med åtrå eftersom jag önskar bevara en oskuldsfullhet som du besitter trots att jag vill ha hela dig. Du liknar mina ögon vid (oskyldiga) duvor men jag önskar du förstod vad de fått bevittna eftersom det varit allt annat än oskyldiga och rena händelser. Du gör det enkelt för mig att hålla isär andra människors missbruk och egna begär. Du är därför min renaste fantasi.

Hur kan jag ha missat något som varit framför mig hela tiden? Första gången vi sågs (för cirka sju år sedan) sade du att du älskade mig. Jag blev rörd och undrade vart du och din vänlighet kom ifrån tills jag möttes av en icke tillfredsställande förklaring. Efter den gången var det som om du alltid fanns runt hörnet. Jag stötte in i dig på balen iklädd en likadan balklänning som din baldejt. Du gav mig en komplimang och sedan skiljdes vi åt igen. Jag tror att det finns en anledning till att livet alltid fått oss att springa in i varandra. Som den där otippade kvällen på biografbaren. Mötet på Kasai var bara rätt tid. Jag såg dig äntligen klart och tydligt.

Med dig blir hela livet ett stort internskämt. Jag känner varenda ord genom dig och din blick trots att du inte är här. Min hjärna blommar tillsammans med din, i takt med en lupin-äng. Vi förökar oss lika snabbt själsligt genom ord (som du ironiskt nog föraktar på många sätt). Vi snubblar ibland fram på dem och kullerstenar i gamla stan när det mörknat. På missförstånd och sorg, men du håller mig alltid i handen så det brukar gå bra ändå. Det brinner i hela min kropp när jag går där med dig. Jag är en eld som aldrig slocknar. Minnen gör sig påminda i natten och staden är helt plötsligt vår. Jag hittar dig överallt även om jag inte letar. Du är gungorna i Eskilsparken, Royals uteservering kl 01.30 en torsdag och varenda duva på Kungsgatan.

Du är min dotters rival vid mitt smutsiga köksbord och sena nätter under mitt täcke. Du finns i mitt flätade hår och på mina tunna läppar. Du har gjort avtryck i mig. Du är definitionen av Fibonaccis gyllene snitt och den största kärlekstorsken jag mött utöver mig själv. Dessutom uppskattar jag att du är en blödig sådan. För mig är du allt vilket i detta fall inte ska misstas för ”ingenting”.

Jag har länge varit en pansarkvinna runt män men jag är nog redo att bli lite mjukare eftersom jag känner tillit till dig. Mina tankar talar högt i samförstånd med mitt hjärta men min mun tiger motståndskraftigt. Genom detta tar jag mig istället modet att försöka beskriva hur/varför/att jag älskar dig. Det blir viktigt eftersom jag vill att du ska förstå hur mycket du betyder för mig. För att du ska vara säker på att jag vill upptäcka världen med dig och fortsätta somna till dina hjärtslag i evighet.