jag var fridlyst
jag är inget nu
bara ett skal
en blottad docka
för andras njutning
som jag aldrig kunnat känna
jag är ingenting
mitt lidande har inte längre något pris
sedan dagen jag fyllde femton
och förlorade mitt skyddsvärde
jag blev förbrukad, begagnad
de stod i kö för att få träffa mig
för det var lagligt nu
och jag vågade inte säga nej
men jag var gammal nog
jag förväntades kunna freda mig själv
jag hade varit fridlyst
men inte längre
jag är inget nu

en gång var jag fjorton år
på flykt från framtiden
ville aldrig växa upp
ville aldrig överges
för jag visste vad som väntade
när jag skulle bli byxmyndig
när jag skulle bli värdelös
jag såg de sista dagarna försvinna
det var nu eller aldrig
det var aldrig
när jag fyllde femton
kändes det som en del av mig dog
och en del av mig frös fast
i en värld där jag ännu var skyddad
där min tystnad kunnat höras
en gång var jag fridlyst
en gång var jag fjorton år
det blir jag aldrig mer