jag sitter och lyssnar på musik och funderar på livet 

jag tänker på min vän som nygligen valde att avsluta 

sitt liv och som jag inte kan dela med honom mer 

jag ser ut igenom fönstret på mitt rum och det är så 

vackert där ute i friheten jag vill prata med folk min 

telefon ligger i fickan men jag orkar inte jag finner i 

alla fall inga ord att förtälja eller någt intresant att

prata om det finns 16 pasienter plus många personal

sykolog och en läkare men tysnaden passar mej bra

jusst nu på avd och utanför den jag var på begravning 

den 18 juli och jag hadde skrivit ett tal som jag ville läsa

upp mej jag är så blyg så jag lämnade över det till hanns

föräldrar och dom till prästen så hon läste upp det och hon 

gjorde det så bra det var min chans att få något sagt men när

det kom till kritan så vågade jag inte och jag fick inte heller

för personalen men det blev bra en då till slut