som ung var jag lyckligt lottad så fylld av kärlek mesta dels 

så fylld av skratt och bus min bägare var tom men fylldes 

snabbt med kärlek och erfarenhet och starka färjer jag var 

så älskad och lycklig då jag var omtyckt och älskad och mitt

sammvete var lätt att bära på men med tiden gjorde jag 

oigenomtänkta val i den åldern blev från lek till allvar 

likså konsekvenserna i stället för kvarsittning blev det ett 

litet rum med armerade fönster en platts med många olyckliga 

själar där porten öppnas till saknaden känslo mäsigt till mörker 

och kyla och varje stegoch fel beslut trycker ner dej i skorna så 

pAss hårt att du spiller lyckan ur din bägare och färgena blir

mindre skarpare det är samvetet som börjar plåga dej enda till

du går upp på rätt väg i livet men det kan vara svårt hitta och tyda 

då jag gick villse på droger och alkohål och när man vandrar i

förnekelse och vägrar se saningen på grund av känslor som man

vill fly eller förtränga för att man har tappat kontrolen på sitt liv 

styrd av känslor som sårats och skenar i väg i din egen bröst

omöjliga att ta i för dom gör för ont att ta i och det suger glädjen 

bägaren och bleker färjerna i ditt liv och ger platts för saknaden 

och sorgen så gå upp på rätt väg i livet och rubba aldrig ballansen 

mellan rätt och fel men jag visste inte bättre för jag vägrade lyssna 

på alla varningar jag fick även om jag hörde vad dom sa det är därför

jag sitter här nu gamal och ser skillnaden på rätt och fel full av ånger 

men jag överlevde min väg det var det inte alla som gjorde jag förlora

många fina vänner som heller inte lyssna på dom äldre när vi var unga