Allt här omkring mig står stilla
och väntar,
har tålamod,
vet att inte ge sig tillkänna
annat än som stillhet;
böckerna i bokhyllorna,
hyllorna själva,
och bilderna, tavlorna, fonogrammen
i sina CD- & LP-fodral,
och byråer som inte rört sig på åratal,
möbler som funnit den perfekta tillflykten
alldeles i utkanten av evigheten;
materiens uppslutning runt sina synliga former
i rymdernas euklidiska geometri;
den outtröttliga utsträcktheten
- och jag som mörk energis observatorium
och en dödspatrull på väg ur för sent till för sent;
allt som borde varit annorlunda,
men som gick förlorat i onödan;
gammal tids lås för det som passerat,
som är inlåst i imperfekts unkna beslagsrum;
oföränderliga bevis
på det som inte skulle skett,
eller absolut borde skett,
i det som bara en människa själv kan förlåta sig,
vilket är svårare än svårt,
för det är lättare att huka i sin autoimmuna anklagelse,
med sina oförlåtligheter gjutna i specialhärdat stål,
nergrävt djupt i det förflutna