Såg molnet försent, nu har det hängt över mig i decennier.
Hållit mig i min bana.
Hotfullt med regn och hån.
Inte ens solklara dagar.
Inomhuset lika ifyllt.
Bortresor, umgängen, berusningar och tillfälligheter - allt blott sekunda förlisningar.
Jag bidar inte längre min tid.
Men beundrar kraften i dess förlamande närvaro.
Hur det skulle vara hen förutan? Det vete fan.
Så eftertänker jag, man måste se upp med att se upp.