Man har som människa att acceptera
det uppdrag, måttat, klippt och skräddarsytt,
som inte går att efterprogrammera

och aldrig inneburit något nytt.
Det finns en redan färdig livsplanering,
som aldrig någonsin har blivit bytt,

en predestination, en förutmening,
en färdig form för livets innehåll.
Man ser till slut i levnadens förgrening,

att man har saknat egen livskontroll
och att ens vägval inte kunnat väljas,
bestämda som de är från högre håll.

Det är en insikt som nu måste sväljas,
att människan är inte alltings mått.
Hon har sin lott som inte kan försäljas.

Hon är det uppdrag och den form hon fått.