morgonsol utanför slottet
vid flodbäddens rand
och utanför den välsignade zonen

väntat för länge,
har sett månvarven finna sin egen stig,
trott att vilan aldrig väcker bruset
när tystnaden lade sig över ljuset

frågor som ständigt letade efter att somna in
stod på randen av ingenmansland
och vågade

ingen hämtade ångesten som annars skulle ha skrikit ut sitt enfaldiga läte

för du var aldrig här,
inte ens dina ord
kunde repetera

inga förklarande rörelser som kunde
har brutit upp mönstret och visat
varför vågorna aldrig finner

du lämnade med ett
…visste du att