Lyssnar på Ulf Lundells: ”Levande och varm” där en svunnen och saknad ungdomstid känns som ”rena döden” hos en medelålders man.
Jag fastnar för textraden: ” Har jag älskat än, har jag levt. Har jag varit ett med livet här, eller har jag slarvat bort allting. Har jag nånsin varit kär?”

Texten fortsätter med: ”Var jag kär där i den varma natten. Eller gör avståndet en lögn ljuv nog att bära mej vidare för att än en gång bli ung”.

I filmen ”Känn ingen sorg” om Håkan Hellström spelar Tomas Von Brömssen pappan som säger: ”När man är ung vill man ha åldern, när man blir gammal vill man ha elden” i en dialog med sonen.
Både Ulf och Tomas syftar nog på att kärlekslågan som en gång brann som en eld i våra bröst riskerar att gå på ner på sparlåga vid ålderns höst.

Kanske har vetenskapen ett svar på denna kärleks gåta?  Jag hittar Uppsala universitets funderingar under rubriken ”Vad är kunskap” på Internet:
Begreppet ”Ontologi” (ontos = varande och logia = lära) kommer fram på datorn.

Frågan som Universitet ställer sig själv är: ”Existerar världen oberoende av och utanför det vi upplever genom våra fem sinnen: syn, hörsel, känsel, lukt och smak?”
På sidan framhåller vetenskapen två teorier: ”Realism”, verkligheten oberoende av betraktaren. ”Subjektiv Idealism”, verkligheten skapas av betraktaren själv.

Denna verklighet som skapas av dig själv och som kanske ser bortom ”Realismen” är troligen ”det sjätte sinnet” som sätter dig i brand när Amors pilar träffar rätt i hjärtat. Du har kanske gått omkring som en figur i en svart-vit film men när kärleken slår till förvandlas allt i omgivningen som målat i alla färger och du kan plötsligt se bortom ”det triviala”.

Begreppet subjektiv realism kan ju även tolkas som dagdrömmerier.
Som i låten ”It's Alright, Ma” (I am only bleeding) av Bob Dylan (liten del av texten fritt översatt) ”För dem som tror att döden inte kommer till dem naturligt måste livet te sig ganska ensamt.
Sparka av dig bägge benen och säg- okey- jag har inte fått tillräckligt än - Är detta det bästa ni kan visa upp? Dessutom, om jag skulle berätta mina dagdrömmar skulle de antagligen stoppa mitt huvud i en guillotine.
Men ta det lugn mamma, de är bara livet, de är bra livet som passerar.”

Vårt liv är en företeelse där allting är i rörelse liksom en snurrande karusell där människorna ser så vackra och glada ut i rörelsen.
Om du väntar för länge vid sidan om för att få din chans först när karusellen saktat ner för att stanna går du miste om magin.
Enligt Uppsala universitet ovan sorterar ”läran om varandet” under kunskapsbegreppet.
En vis man lär en gång ha sagt att: Det gudomliga måste älskas för att förstås. Det mänskliga måste däremot först förstås för att kunna älskas.”