tårar har sin egen kalender
och sorgerna

skulle man borra i mig skulle det framträda där
de svåra åren och de enkla, om de fanns

om de finns

näringsfattigheten skulle synas, vintrarna, de åren jag vandrade i känslomässig karghet, längtade efter något, oklart vad

de åren, det vill säga, vid närmare eftertanke

alla

alla mina jordedagar
de skall synas

och min längtan, som jag varsamt pressade i själsliga askar
ett kuriosiotetskabinett att beundra när ingen annan var hemma
när skammen fallit av föremålen jag samlat där, blickarna från omvärlden

och lacken i träet plötsligt skiner
bladen, knivarna är plötslig skarpa
maskerna inte groteska utan vittnande om forna
storheter, kungadömen

ritualer som var nödvändiga
eftersom de skyddade

mig

eftersom de undgick upptäckt

står nu öppna för världen att beskåda

åh vad vackra de skall vara då!
så underbart obegripliga
så älskvärt förunderliga
så ärliga och nakna
så synliga och sanna