Eviga röster innanför pannan vädjar till mig att inte slösa med tiden

Jag går vilse bland alla ljud och famlar för att finna vägen genom det gula och gråa garnet av resonans som blir falska toner

Jag klarar inte göra det mer

Kartans obefintlighet är ständig och jag når aldrig fram

Han krälar gul på golvet och jag vet att han är ond

Vägen blir till vägar som sätter mig i beslutskval

Snart äter han upp mig och mitt barn

Skriket kommer inte ut fast hela magen tar i och jag vaknar övergiven

Ord strömmar av vassa ord som bränner mitt hjärta itu men om vi aldrig mötts hade jag varit ovetande om de brinnande fält som nu överröstar mitt blod

Jag bromsar mitt flöde av ord för att skydda mitt hjärta men

Det forsar floder av saliga pulsslag genom min kropp som skär mina ådror till vulkanutbrott där det forsar av infekterat var om jag inte får ordning på hjärtat och landar där snart