Suset stiger därute, genom dungen,
genom tiden

Det är ett nytt försök
ur självklarheten,
ur allt som inte är jag;
ur landskapet, ur temperaturen, lufttrycket,
luftfuktigheten;

ett språk jag tolkar

Cesi & Silver, tolvveckorskatter,
upptäcker världen,
men en annan värld än min;
morrhårad, kload

Jag håller mig i skick, disciplinerat;
kastar ur mig iakttagelser,
fäster suset i träden på pränt;
låter pennan dansa sin sena Vårofferdans;
Le Sacre du printemps i augustiöppningen,
på vägen till mörka nätters stillatigande måne
i Peter Schubacks Tramontata ë la luna,
fullbordad i japanska haikus
och zen-koans

Jag stiger fram genom min kropp,
som ligger för mig som en glaciärtunnel,
evigheten på glänt i kalligrafens mårdhårspensel