Ensamhet och hetsade riktningar bryts med hopp genomsusande steg, se så lagom lugnt minnet byter bort allt överhängande brus.
Hjärtslaget omkretsar i tydligt skarpa besked, nästan i ridån unik som de är av ett innehavande mirakel.
Följs och förenas i klarheten av det konkreta beskedet, utan dagsformer men ett egentligt huvudbry som heter duga.
Jämna ord visslar om ett konstverk, tyglar verket som blev överst på sekunderna.
Ohållbara eller om en linslus sätter sig platt på ett extra tjockt nummer överdrag.
Så blev och därför sker elementet i ordets ryggrad, skelettet somnar i skygga vidders rymder.
Navet som det lade i hörnet på resuméns sista tur, enligt misstaget där ljudet bytte ord med stillhet samt en löpande leverans till nutidens alla skatter.
Eld och höga höjder lindar bort det som kunde sätta stopp, en vilja av det finaste guldet.
Sprakande flexibilitet och en egenhet som nämns med kärlek, stora och små ögonblick i samlade resor till ett kämpande på denna tidsperiod.
Överlåter ingången med syften och andra luggade korta steg, i en översatt stege som landar i ett möte med andra fantastiska invånare av livet.