när den dagen kom
stod du där och log

vi hade precis mötts i en dröm
om en kärleks evighet och fullkomlighet

jag var självklar i mitt nu, du
var så skimrande oändlig som havet



runt, runt vår glob
glödande vaknande vulkaner

önskningar som slagit rot
den gamla eken på åkern

solen när den stod som högst
längtan när den blev besvarad

ett ord, är allt jag kan begära
i det som kallas omständigheter



förutsättningar är inget annat
än obeskrivligt uppkomna tillfälligheter

jag kan inte ta dig till månen
men jag kan visa när halon sprider sitt ljus

dina avsikter växer på en gömd skogsväg
ibland missar vi den på väg till en förtrollad tjärn

den de berättade om när du Bauerskt satt
speglade dig i den stillastående ytan

drömde dig bort