Kattungarna Silver & Cesi förmiddagsvilar
efter sina tokroliga utfall & rusningar,
helt utslagna, sovandes tätt ihop
i sin fåtölj

Jag dröjer mig kvar i Stora Drömskeppet
på övervåningen i mina många år,
lyssnande till vinden
genom balkongdörrspringans glänt,
fjärde delen av Om uträkning av omfång
nervikt över bröstkorgen

Vinden susar för sig själv, fram genom skogen,
upp mellan husen, över pinnmokullen,
ner genom björkdungen vi låtit växa upp
i en av hagarna,
förbi postlådorna nere vid landsvägen,
upp över banvallen och järnvägen
mellan Haparanda & Luleå,
och ut i det fria rörelseutrymmet över Västiträsket,
för att strax klättra upp runt masterna
på Niemiselberget,
för att försvinna i fjärran på andra sidan,
ner genom Råneälvdalen

Obygden är full av aktivitet,
i mycelen under mossan,
och i oräkneliga andra livsformer
uppe och nere och mittemellan

Vinden talar allas språk
i sitt gråvita sus,
såsom vitt härbärgerar alla färger

Vinden är allt levandes och dötts shaman
på färd genom dimensionerna

Tiden står genomblåst med utsträckta armar
och smala ögonspringor, kisande,
omgiven av vindfällen och bäckarnas kravel
i sina fåror