Det finns ingen anledning
att fästa sig så
vid det förevarande

Augusti har bara börjat,
men det blir lika naturligt
med sena novembers piskande snö
över träsket;
kinderna kornsnöblästrade
- och såsmåningom kattungarnas häxriter
högt upp i luften över halkiga trägolv
övergående i två tunga vuxna katters dästa dås
i knät
eller på favoritplatser i huset

Det förevarande är lika overkligt
som det är verkligt;
varje tänkt minimal punkt i tidsflödet osant, overkligt,
men flödet av overkligheter en våg av sanning
som ständigt omtolkas och omformas

Katter blir sköra, utnötta och döda,
att begravas i gårdsjorden,
och vi slutar själva när vi minst anar,
eller i ett väntat - och äntligt anlänt – dödsdatum;
personligheten förtingligad
och överlåten till vars och ens och vem som helsts
godtycke,
eller rymliga glömska

Det förevarande är bara en sluddrig reflektion
ur en obestämd plats i rumtiden

Det finns ingen anledning

Gud är en somnambul
i blindo mellan stjärnhoparna
med mänsklighetens samlade genom
i en fingerborg