Sitter här och inbillar mig en falsk verklighet
Tror jag målar upp en fasad av glas
Detta är kaos, vill inte mer
Önskar jag kunde få tillbaka min trygghet
Har tappat allt, känner mig stum
Min kropp reagerar inte som förr

Tiden blir till min fiende, jag söker febrilt
Febrilt efter sätt att i desperation slippa tänka
Slippa allt, vill se tiden skena, men den drar sig fram
I tron att jag kommer klara allt, i tron att det löser sig
Är jag svag, blödig och ensam mitt i mitt inre kaos
Allt är emot mig, jag finner inga ord
Becksvart vatten fyller mina lungor
Jag drunknar smärtlöst, drömmer mig bort

Allt är en fasad, hela jag är en lögn
Vet inte vem jag är, vad jag är
Min verklighet är raserad, jag känner mig trasig
Fixa mig, fixa mig, jag vill ha eran ömhet
Ge mig kärlek, ge mig kärlek, vill inte leva mer
Jag känner mig så liten, så svag, vill inte mer
Sömnlösa nätter, knappt någon mat
Jag är i en depression men fullt medveten
Men orkar inte kliva ur den, vill stanna här i min kokong
En barriär som håller inne skiten
Som inte tillåter mig lycka, jag förtjänar inte lycka
Vill dränka mina sorger, vill rena min kropp från droger

Du var mitt piller, du var min drog, nu avslutar jag mitt beroende
Det som varit är borta, blöder, skär ut mitt hjärta
Knivens vassa egg snittar min nakna hud
Inte en enda tår skänker jag till din ära
Du var ett helvetes drog, jag vill inte längre ha dig
Djupt in måste jag skära, biter ihop, mina tänder värker
Blodet rinner, jag känner spetsen gentemot hjärtats slag
Och gör flera snabba stick, kapar varje ven
Sakta plockar jag ut det som en gång tillhört dig
Håller det i min hand, dess rödhet är vackert
Emellan mina fingrar, kramar jag sakta åt
Och krossar det sista som fanns kvar utav dig