Ett möjligen positivt graviditetstest instuvat i sin metallplastiga förpackning, i ett ihopskrynklat instruktionspapper, noga invirat i ett lager toalettpapper på botten av en papperskorg

Klockan är halv fem på morgonen och jag sitter på toalettstolen och tänker:

Just nu är jag den enda som vet om att du finns.

Och sedan kommer nästa dag

Och sedan finns du inte mer.

(Det var inte särskilt ledsamt för att
Jag hade ändå inte tänkt
Att bli någons förälder
Det fanns en massa måsten;
Måste plugga färdigt
Måste skaffa jobb
Måste grunda mig

Men ändå.)