|
ur Astanejas syner
Astanejas känner sig uppgiven
”Det pratas och skrivs så mycket om kriget Att människor krigat i alla tider och Att ingen kommer sluta kriga ändå” Tänkte Astanejas uppgivet när nyheterna Kablade ut bilder från granatskadade byggnader Och människor som bar på skadade människor En Ambulans stod där för att hämta de skadade ”Det eviga kriget som bara fortsätter Och andra människor som bara skriver ord och ord Om detta. Och krigare som klarar sig undan Skyller på ledarna gör andra” tänkte Astanejas vidare ”Varför blir det såhär?” fortsatte hon att tänka ”Detta är inte vårat fel. Jag har inte hittat på detta med krig” resonerade Astanejas högt för sig själv ”Vad pratar du om?” frågade hennes dotter ”Kriget som pågår. Bomberna som faller Och civila människor som blir skadade” svarade Astanejas ”Till vad för mening sker detta?” undrade hennes dotter ”Jag vet inte det är obegripligt” svarade Astanejas ”Och värre kommer det att bli” fortsatte Astanejas ”Varför bryr du dig då om det? Lev i nuet Och ta bara avstånd från kriget” frågade hennes dotter ”Det hjälps inte, men jag kan inte låta bli att bry mig. Men det är inget man kan göra åt det” Sa Astanejas ”Jag tror också att det kommer att bli värre” sa hennes dotter Och hon fortsatte ”Varför får det tillverkas vapen och bomber om det bara syftar till att förstöra för oss andra??” frågade hennes dotter ”Det har med makt att göra. I övrigt vet jag inte Människors inbillningsförmåga är oändlig” Sa Astanejas ”Nu lagar vi mat istället. Och njuter av en god middag” sa hennes dotter ”Vad ska vi tillaga?” frågade Astanejas ”Pasta och bacon Crème fraiche sås” svarade hennes dotter ”Det låter gott. NU tar vi avstånd ifrån kriget” Sa Astanejas…..
Taleptox Skrev Den 20240806 <+> |
Nästa text
Föregående
Taleptox 
|
