regnet
börjar ösa
mina öron är genast vidöppna
kortsluter sig
under ett första djupt andetaget på bra länge
med min själ
in i de innersta vrårna
hela jag ett enda svävande glädjehopp
huvudet före
djupt ner
i det läkande ljudande badet
där
mina tårar
de börjar trilla
sinnligt dansa
med mina långt nerifrån andetag
vidunderligt långsamma
islossningar
vårfloder
grus stein hela berg
rasar
ur mina centrala traumamassiv
lättnaden är enorm
visst måste det regna många gånger till
för nu
faller de sista dropparna
från löv och kind
sprider sig fnittrigt
i små små fontäner
just när de tar kontakt
med mark