Det är när vi stänger ned vår kärlek och sanning som demonerna vaknar och mörkret väller in. Psykiatrin har inte plats för fler patienter att ge sin så kallade vård. I det goda förträngningssamhället förväntas alla att må bra och fungera. Grundkravet är att man ska vara stark, glad och inte ifrågasätta, för det är så bökigt och krångligt med obstinata sanningssägare. Kärleken passar inte riktigt in i det högteknologiska kapitalistiska samhället. Det är när vi stänger ned vår kärlek och sanning som demonerna vaknar och mörkret väller in. Det kommande dygnet ska fyra stycken medborgare ha avslutat sina liv. Men det går ju så bra för Sverige i de Olympiska spelen. Det kan vi ju inte komma ifrån, eller hur? Kom inte och säg att det är något fel på Sverige. Var inte så jävla negativ. Psykpatienter som skrivs ut när de fortfarande är sjuka från en psykiatri som är ett dåligt skämt. Barn som går med pistoler och är knarkkurirer. Vart kommer då kärleken och medkänslan in i bilden? Dysfunktionella föräldrar som aldrig skulle ha skaffat barn, barn som hamnar på dysfunktionella SIS-hem där de får ännu mindre ömhet och respekt. Det underbara att hamna i fängelse eller på rättspsyk, att komma bort från mörkersamhället in i en lugn och skyddad tillvaro med serverad mat och snälla kompisar. Pensionärer som blir bedragna på sitt sparkapital. Bedragarna, de allra lägst stående i samhället, inser inte vilka förödande konsekvenser det i det långa loppet kommer att innebära för de själva. Nej jag föredrar att umgås med de härliga barnen och insupa deras kärlek och glädje. Sverige är ett bra land i många avseenden men jag tror att vi alla skulle behöva öppna upp mot varandra med kärlek. Det kommer en dag då man måste välja djävulen eller Gud, mörker eller ljus, lögn eller sanning. Det kommer en dag då man måste vakna så att saker och ting kan ställas tillrätta. Någon som säger: nu sätter jag en gräns för mörkret för här ska ljuset bestämma.