Det är fågeln
jag ser
och inget annat

Då jag sitter
och avvaktar
mörker och ljus

I skiften som består
när en årstid
ger plats åt en annan

Det är fågeln
som stillat
sina vingeslag

För att sitta och se
hur allt ändrar
färg och form

Som om det inte
funnits
annat att göra

I en tid av
snabba vingeslag
Besitter
den min dag

Med sin mörka
fjäderskrud
och avgrundsdjupa
blick

Är det som den
ber mig
om att stanna