Inser att du nog aldrig gråtit över mig,
jag har aldrig hållt dig sömnlös,
du har aldrig saknat mig som jag saknat dig

inser att ditt hjärta aldrig brustit för mig,
att min röst aldrig gått på repeat i ditt huvud

du har inte haft fysiskt ont av min frånvaro,
du har inte analyserat mig, älskat mig,
aldrig på riktigt

Jag sitter här i lägenheten som en gång var vår,
demoner under sängen, i sängen, i varje vrå
demoner bakom duschdraperiet, i spegeln,
demoner utanför dörren

dom bankar och vill att jag ska öppna 

så jag sliter av mig håret, minns smärtan, sveken,
låter högre makter ta över min kropp,
kroppen som jag ändå aldrig fick bestämma över

Inser att du aldrig tagit skada av mig,
att du oftast tog mig för givet,
att du älskade kärleken jag gav

men att du inte kände mer än så för mig,
jag matade ditt ego och
du älskade det, nästan krävde det

och nu är jag kvävd

Inser att du inte vet vad kärlek är,
trots att du sagt det,
inser att jag inte vet vad kärlek är,
för att du aldrig gav mig det

nu söker du min kärlek i andra
och jag hatar dig för det

jag hatar den lilla naiviteten som bor kvar i mig,
där du är en pånyttfödd man, en rehabiliterad man,
som älskar mig,
på det vis som du en gång sa att jag förtjänar