Som smekte där en vind
en kära hjärtandens kind
blåste o kom från västra stranden
precis som stod på randen

själv till klagan samt gråt
som ville den helst gärna åt
det som mest oåtkomligt kära
likt det tycktes så helt nära

någon kunde ha som sagt
där i fin och vacker trakt
vad som mest oåtkomligt varit
det nog kommit såväl som farit

när som så en Alexander
farit ut och det med klander
vad den så strax velat sparat
som hela tidens rikens varat.