ljungen är full
ljungrosa blom
drar eller skär du
tar med den in där du bor
dör åtminstone en
ljungen själv
för övringt är det synd om den
pryds den med gravsten och dant
så som här ovan försöker jag slipa små rara ord
till vassa klenoder helst strålande hårda briljanter
just för att kunna skära djupt in i fönsterrutan med
den enda jag har i min lya
äktaste pansarglas
fjärmar det skurna med andakt
allt glasdamm suger jag upp
ingen behöver få in det i lungan
tar ett skutt ut
in i den ljumna sensommarkvällsluften
svävar omkring en kort sväng
lämnar stan med ett malligt grin
för att aldrig mer
återvända