Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

och hon sjöng




utan kärleken till livet var hon ett väsen i en evighet som tycktes främmande och kall, svepande skuggor höll uppe dagen men i spegelns bild vällde tidens minne fram och hon sjöng till dess toner i en melodi som bar kärlekens ord dem hon lämnat runt den sjunkande stenen


Fri vers av kath
Läst 677 gånger
Publicerad 2006-08-24 09:20



Bookmark and Share

  Rachel Roth
så är det...
fint skrivet
2006-08-25

    ej medlem längre
Du skriver alltid så lyriskt, poetiskt och vackert,
som en gammeldags karamell att suga länge på
2006-08-25

  Mike
Riktigt jäkla underbart!! Orden du valt är helt klockrena och precis som någon annan skrivit att du använt "spegeln" är riktigt magiskt!
2006-08-25

  DanSan
****************************************

Hej Kath!!!

Underbart beskrivit om lämnad kärlek och jag tycker

du beskriver det underbart när du tar upp det där

med speglingar och annvänder den känslan och

och händelsen med just en spegel!!! För det är ju

där vi själva kan se hur vi mår och blir påverkade!!!

Ja den där klumpen i halsen när vi känner att kärleken

vi lämnade kan beskrivas som en sjunkande sten . . .

Mycket bra, vemod och sorg som omfamnar jaget . . .

det är verkligen som en sjunkande sten!!!


MVH Dan

******************************************
2006-08-24

    Aliah
Mycket vacker! Tycker om din rubrik! Avslutningen med den sjunkande stenen är underbar!
2006-08-24

  Hans w-art Westlund VIP
som en saga, en film, en underbar berättelse, värd att sjungas
2006-08-24
  > Nästa text
< Föregående

kath
kath