En hand i min fast ingen är här
Stenarna värker under fötterna nu
En gestalt av någon jag håller kär
Önskar bara att det verkligen var du

Pratar med din gestalt på vårt språk
”Minns du än hur unga vi var”
Längs karg mark går ett litet stråk
Trots stillheten finns känslan kvar

Åh, jag önskar att du var här
Vad jag önskar att du var här

Vinden biter tag i mig och för mig hän
Till en plats där bara minnen gror
Platsen där du blev min kära vän
Ögon fyllda med sorg på mig glor

Stenen jag rör vid känns sträv
Längre bort rinner en porlande bäck
Upp över trädets gräns står en räv
Något i stillheten vill dra ett streck

Åh, vad jag önskar att du var här
Vad jag önskar att du var här

Regnet skakar om det lugna på fjället
Fattar inte att den faktiskt är slut
Denna historia som vi skrev istället
För att på riktigt finna en väg ut

Må så vara att tårar endast korta är
Vindvikta träd som nästan liknar buskar
Fjällbäckar som runt mig forsar gör mig kär
Bakom varje träd tror jag se henne som luskar