Böljande
kullar
klädda i blått

På avstånd
så längtanslångt
bort

Det skymmer
längs vägen igen

För vilken gång
i ordningen

träder ett helt nytt
landskap fram
ur skymningen

Skarpskuret nära
och på samma gång
allt längre bort

Då vi reser till
och från

Alltid samma
sträcka
alltid samma väg