Orden vandrar runt bordet
ingen för mer än den andre
maktlösheten förenar

Hon frågar vad jag
menar med
vila i väntan

När vi skiljs åt
frågar hon om hon får ge mig en kram

Ur vattnet stiger en vattenpelare

Jag höll dig en gång i handen
lyssnade förundrat
på din vision
för den lilla sjön

Visionen
finns
framför mig
du finns i det osynliga

Världens fasor
syns mig
overkliga
när jag ser gullriset
böja sig för ljummen vind

Gud ge mig sinnesro
att acceptera
det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan
vishet att förstå skillnaden

©Eva Hedlund fd Langrath 2024