augusti

kyligare nu

när solen går ner går du in

drar igen dörren

någonstans är du ändå nöjd

men latent retrospektiv

gruvar dig för hösten och vintern

för kylan som gör sig påmind redan nu

om du än ett år ska orka vara med

samtiden kommer på dig

du önskar att någon ger dig en rungande hård örfil

så du förstår hur bra du har det

du höjer dina ögonbryn av önskad förväntan

samtidigt som du förstår att inget kommer ändras

gatorna är tomma

allt sker utanför
inför låsta dörrar

inga kinder är tillgängliga

och alla är rädda