När bråken bara blir mer meningslösa
Och tonen vi har mot varann inte är bra
Sorger blandas med ilska och tid går att slösa
Och orken inte finns, snälla låt mig bara va

Lova mig att du en gång faktiskt höll mig av
I din famn vill jag slutligen försvinna i en dimma
Men det enda jag känner just nu är luften kvav
Hade bara önskat att vi nån gång fick glimma

Vad är det jag nu förnimmer
bakom buskar å snår
En gestalt av glimmer
Efter alla dessa år

…

Vad finns det för mening att fortsätta kämpa
Och varför ska jag dig något unna efter allt
Kan ej förmå att i mitt hjärta min sorg dämpa
Inte heller förstå varför ditt andetag blev kallt

Maktlösheten är min bästa vän, lyckans gräns
Över muren kan jag aldrig nå, inte nå dig
Du är min lycka som i mitt hjärta enkom bränns
Det enda jag begär, är att du nånsin älskat mig

Vad är det jag nu förnimmer
Bakom tegel och mur
En gestalt av glimmer
Aldrig mer våran tur

…