Dom där månaderna

då jag bara överlevde..

Bedövad

och nätt och jämnt.

När mörkret föll,

och jag visste -

en till lång tyst natt.

Morgonen var utan lättnad.

Och ytterligare en natt

då luften knappt räckte.

I all evighet 

utan skönjbar utgång.

Jag påminner mig.

Att så var det,

också.