den jag mötte satte känslor i mej djupa spår inom  mej 

antagligen menade hon ingenting men jag är så utsvulten

att jag feltolkade hennes vänligehet men sådant händer ju 

i alla fall hände det nu . och tysnaden efter henne är plågsam 

jag saknar hennes underbara röst och skratt på telefonen 

men det är som det är jag får skylla mej skälv . jag har blivit 

känslomäsigt så bräcklig när jag öppnade mej helt utan att

vara någelunda säker på min sak . och inte springa runt som 

en lekfull liten hundvalp men hennes kramar och pussar på

kinden vara så värmande underbara hon tog mej med storm 

utan att veta om det skälv antagligen jag känner mej rätt dum 

nu i min ensamhet vem skulle tycka om mej i den sitvation jag 

sitter i den är svår att axeptera även för mej .