I fablernas värld

är ingenting sig lik

en frånvarande verklighet

med en önskedrömmande relik

där går vi du och jag på rad

i ett fält så blänkande ren

en guldskimrande estrad

över mossbeklädd stock och sten

genom sirlande vit sand

möter vi tidens åldrande rand

en röst från förr

bönfaller oss att gå igenom den dörr

som vädjar till oss 

att kasta bojorna loss

från livets gåta

våra glädjetårar våta

... och släppa taget.