ensamheten tär på en när man sitter inlåst 

jag känner mej desperat efter kärleken som 

inte finns i mitt liv jag är utsvulten på den 

känslan . och har varit i några år så hunger

finns efter att möta någon som besvarar min 

kärlek på allvar utan att leka med minna känslor 

som vissa har gjort . i det förflutna eller är det jag 

som är gammal modig att man ska träffas och 

åldras till sammans har jag missförståt allt att man 

leker och skiljs åt jag vet inte vad längre . men det känns 

som jag har kommit till den ålder att jag bara vill bli 

lycklig och stadga mej för livet som finns kvar att leva 

till samman med någon . är det helt fel jag avundas och

glädjs med alla som lever med någon vid sin sida igenom 

allt i nöd och lust om man inte har valt ensamheten skälv .