Jag mår bäst som eremit.
Ber er snällt, kom inte hit,
till min personliga sfär.
Ingen mer kan rymmas där.
Det är bara mitt gebit.
Inte någon mer hör dit.
Låt mig vara som jag är,
hörsamma min barriär.

För då kan jag vara mer
som jag vill och till för er
som behöver få mitt stöd
men jag lever med tidsnöd.
Att ni mig den tiden ger
är det enda som jag ber.
Att få lite av den glöd
som förr fanns i överflöd.