den ensamma blå pojken
visar mig en vattenpöl
en spegel av himlen
där han seglar ensam
i ett hav av stilla tårar
hans små händer styr
genom tysta strömmar
och jag ser honom försvinna
i en värld så liten
men oändlighet i hans ögon
han säger inget
bara seglar vidare
en blå fågelpojke i en vattenpöl
där vågor viskar hans namn
och ingen annan än han hör
han seglar ensam
i en vattenpöl
och jag ser honom försvinna
in i horisonten
där ingen når