evigheten är en tyst fågel i mörkret
mörkret en blå fågel vrider rummet
skrik med mig
när du skriker föds skuggor
skuggor ur din mun
klor av ljus
tystnad
tystnad av en liten blå fågel
där hjärtat vilar
när du gråter är ditt ansikte
en sten en ruin
vi faller sönder som en blå pojke
natten gömmer din hemlighet
hemlighet skrik ut tystnaden
som vinden förstår
ge mig ett vingslag
ett andetag ett försvinnande
vind
när du gråter blir ditt ansikte dimma
dimma en mask av vatten som rinner
rinner genom tidens fingrar
fingras skratt
dessa stumma skratt
skratt
dessa tysta skrik
vindens tysta rörelse
rörelse
skrik tystnaden med mig
tystnaden drunknar
drunkna i försvinnandet