i havets oändliga blå kappa
i havets oändliga blå kappa
flyter båtar som vajande gardiner
fångade i vinden som spöken av tyg och trä
sväva genom ett fält av gyllene raps
rapsens hav av brinnande solnedgångar
krockar mot stränder av blanka drömmar
där människor
invirade i drömmarnas tyg
ligger som älskande par i tät förtrollning
eller ensamma skepnader av bristande längtan
båtarna seglar genom natten
en parade av rörelser som dolda sken
i ett virvlande spel av ljus och skugga
där havets djup och rapsfältets mjukhet
smälter samman i en symfoni av svepande rörelser
människor är mosaiker av drömmar
i rapsblommornas bleka ljus
ligger de invirade i drömmande gardiner
som tysta
skakande dikter i vinden
en saga av hav och fält
av ljus och mörker
de är fångade i en evig vals
där det mjuka och det skarpa blandas
där varje rörelse är ett viskande rop
och varje skugga är en hemlig önskan
i detta rapsfält
i detta hav
är vi alla fångade av vinden och ljuset
en del av en ständigt förvandlad dröm
i havets oändliga blå kappa
flyter vi
som gardiner i vinden
i en symfoni av evigt ljus och mörker
där det gyllene rapsfältet är vår stillhet
och havet vårt ständiga ekande rop