ligger slött och vilar
med min hand in i elden
flammor som svalkar
som morrningar från en bruten spegel
längs sårens kant slickar jag
asfaltens köld
under glödande himmel
en skör
nästan utplånad
glädje
händerna bär smycken av ljus
brännmärken som viskar
om en tid som inte längre är
en tid som svävar
en tid som brinner
i eldens famn är jag hjälten
och förloraren i samma andetag
sår som läker i heta kyssar
eller kanske i drömmars klor
jag slickar de frätande sår
som eldarna lämnar efter sig
och vilar i dess glöd
som en nyfiken
slö dröm