Jag tror att fågeln flyger nu,
jag tror vingarna har lättat därifrån.

Att fjädrar är mogna att förvalta känslor,
och inte längre behöver mina till låns.

Och det är väl det som är tidens gång. Jag
fortsätter i motvind tills jag får lyfta härifrån.

Jag hoppas att få möta värmen
till slut, någonstans, någongång.

Jag tror att dina vingar bär dig,
precis vart du vill.