Jag sitter inne på så mycket tankar
Så mycket som hemsöker mig i mina drömmar
Det är en plåga att leva med alla dessa misstag
Alla dåliga val jag gjort i mitt förbannade liv
Klarar inte av att hantera tankarna
Försöker bara stänga dom ute, glömma
Men går inte, går inte
För allt kommer upp, kommer fram
Allt tär på mig, jag slits mellan olika demoner
För alla rösterna ekar inom mig
Allt känns förlorat, borde varit död för längesedan
Känner mig hemsk, känner mig som ett monster
Och vet att det bor ett monster i mig
Vet att det stirrar tillbaka på mig
Hör dess röster eka dovt inom mig
Vill kunna släppa allt, lätta mitt hjärta
Bokstavligen slita ut det, bara sluta
Men det är en konstant fight inom mig
Hör alla röster, hör alla skratt, vet inte vad som är rätt
Vad är sanning, vad är verklighet, tappar bort mig
Ibland försvinner jag helt bort
Demonerna krossar mig, äter mig inifrån och ut
Det är skrämmande, jag dör en sakta, plågsam psykisk död
Och förstör allt i min väg, hatar mig
Önskar jag kunde kontrollera mig
Rösterna ekar inom mig, inom mig
Och vet inte vart jag ska ta vägen
När känslorna sväller, när förståndet tryter
Och tårarna dryper till lungornas hyperventilation
Där hjärtat slår för fulla muggar
Paniken, ångesten, demonerna sliter i mig
Dö, dö inte, alla blir besvikna
Men mitt inre är en ständig fight
Ett ständigt hav av blod, svett och tårar
Och jag fruktar mina demoners dova eko
Dess skratt som förhöjer mystiken
Önskar jag kunde slippa alla tankar
Vill bara glömma, glömma alla misstag jag begått
Men får leva med varje beslut, med varje grej jag gjort
Och jag hatar mig själv lite mer, dag för dag
För jag var ett monster från början
Har alltid sett sanningen i spegeln
Alltid vetat vem jag innerst är
Och det skrämmer mig, skrämmer mig
Hur jag slits mellan valen
Hur rösterna ekar, hur djävulen skrattar
Vet inte vart jag ska ta vägen
Är som att springa ensam i skogen, mitt i mörkaste natten
Snubblar över stockar och sten
Slår blodiga sår i min köttsliga kropp
Men smärtan bekommer mig inte
För jag lever med en konstant smärta, en smärta inom mig
Som aldrig, aldrig försvinner
Biter ihop, trycker in mina tårar
Detta är en plåga, mitt liv är ett bekymmer
Och jag hatar mig, hatar allt med mig
Klarar inte av alla rösterna
Klarar inte av verkligheten
Vill bara fly, vill bara fly
Men något håller mig kvar
Något får mig att vilja leva
Att vilja göra bättre
För bakom monstret jag i spegeln ser
Ser jag även den lilla pojken som gråter
Som vill alla väl, som vill bara få vara trygg
Men pojken vet inte vad trygghet är
För livet terroriseras av inre monster
Och jag gråter, gråter
Önskar mina tårar färgades röda
Röda av blodet jag spiller
För jag orkar inte, orkar inte
Det är så sjukt svårt att förstå, att tänka klart
När allt är en illusion inom mig
Och jag vet inte vad som är verkligt
Ser inte, hör bara alla rösterna eka inom mig
Det är en psykisk smärta som driver mig emot döden
Där den fysiska smärtan är som ren bedövning
Önskar livet vore slut, men vill inte
Orkar inte med livet, men fortsätter
Det finns ingen mening att låta monstret inom mig vinna
Bara acceptera, tygla, gå vidare och bearbeta
Men finner inte motivationen
Finner inte lusten till att ta steget
För inombords är det en konstant plågsam smärta