Den åldrande kvinnokroppen. Så rik på levt liv, så rik på känslor som genomlevts, överlevts, som sitter i kroppen, smällar och smekningar som lämnat osynliga spår, som en topografi på huden som vibrerar ända in i på cellnivå.

Där sitter den, min väns cancer, som åt upp henne medan jag höll om henne, vaggade henne i mina armar, tills den slet henne ifrån mig och mina armar värker av tomhet.

Där sitter den, min älskades kärlek som väcker den djupaste lusten, som vänder allt på ända, och på en och samma gång gör mig till bara kropp och inte kropp alls. Den transformation som kärleksmötet är, där min kropp vävs ihop med min älskades kropp och blir något annat, något utöver, något mer.

Där sitter den, moderskapets realitet, minnet av hur de växt här under mitt hjärta, minnet av att möta deras blick första gången, minnet av att amma dem, alla dessa otroligt fysiska minnen som finns kvar samtidigt som de växer och växer och går sin egen väg bort från mig för varje andetag de tar. Minnet av tyngden av deras kroppar som jag burit oh burit och burit. De som jag lyft, och hållit och smekt och snusat på. De älskade barnens kroppar som en gång var en del av min egen kropp, de finns kvar här, sitter i mina händer, på min hud, i mitt kött och blod.

Där sitter den, arbetets kroppsminne. Dessa transformationer, alla liv som fått kropp genom min kropp, röst genom min röst. Den djupa känslan av meningsfullhet, av överlåtelse till verket, till berättelsen som måste berättas, som just min kropp har en uppgift att upplåta sig till. Minnet av alla de timmar jag beträtt golvet, repetitionernas undersökande, knådande, framvärkande. Minnet av alla processer, alla bågar som följer sitt mönster av förälskelse, hybris, skam och acceptans. De passionerade känslorna för att just detta verk är så viktigt, så nödvändigt och det måste hitta rätt.

Den åldrande kvinnokroppen. Kroppen som har alla åldrar i sig. Kroppen som minns även de åldrar som ännu inte varit. De som sitter som ett ärvt minne av de som levt förut. Kroppen som lever ännu olevt liv och redan levt liv på en och samma gång. Kroppen som vet och känner. Den kroppen.

Kvinnan jag blivit i den kroppen.